Din andedräkt fylld av sprit,
varenda tanke tyngd av hat.
Fjärde dagen har kommit,
en annan dag passerat.

Du förstår inte vad du gör,
du inser inte vikten av ett liv.
Att lyfta sig upp ur dimman,
använda sina ögon och förstå.

Vänd ögonlocken ut och in,
kanske det får dig att se,
se ifrån mitt perspektiv,
inse vad du gör.

Säg mig när du fått nog,
berätta när du vill ge upp.
Ingen ryggrad, inget golv
oundvikligt och brutalt
elakt men rättvist
gå, kom inte tillbaks

Det var länge sedan vi sågs
men du gav dig till mig
och jag fick både
tid och lust

Skönt när känslan kommer
att man duger som man är
att jag kan ge och du vill ta

När vi skildes åt
kramade du mig hårt
med hela hjärtat gav jag tack
för allt du givit mig

Du tittar på mig med hunger
tänk inte tanken med tigrar i bur
Du ler emot mig med tårar
göm dig inte bakom ilska
Du pratar till mig med glädje
punktera ballongen av hat

Försök inte äta dig hungrig
Försök inte gråta dig glad
Försök inte hata dig lycklig

Jag vet, för jag har varit där

Droppande av blod
med kanter av rakblad

Pulserande med liv
tomt på innehåll

Rytmiskt slående maskin
förädiskt djurisk

Inställning: Automatik
Målsättning: Ingen

Leende och cynisk
eggande och lyrisk

Glöm det!

Det mörka utanför tränger på ifrån alla håll,
ifrån alla sidor, det är svårt att stå emot.
Att sitta som ett ensamt litet löv kvar på en frusen stam,
i en karg och öde skog.

Att vara ensam.
Att vara den som inte fick falla.
Att vara den som inte gav upp.

Är jag ett löv i en skog fylld av barr?

Med vintern utanför
och modet på plats,
går jag ned längst vägen
beredd för att möta dig.

Jag begravde en fågels kropp
i pudrig nyfräsch snö,
Blicken var frusen och stel,
men den sade mig allt
Han frågade vad ensamhet var
om det var värre än att dö.

Stunden är kommen,
jag vill inte vara här.
Du vet vad jag vill,
också vad jag är.

Mina ögon blev som natten,
kalla som granit
Händerna knytna,
jag ville springa
Pärlor i natten,
lika svarta som jag.

Du anklagade mig för vårdslöshet,
Du beskyllde mig med vrede,
var det för att jag älskade dig?

Ensamheten svider,
historian upprepar sig på nytt.
Sluta att ljuga, ge upp filosofi
Kasta brickan, spela ditt spel.
Ensamhet är sorgens kyla,
livet är vägen vi alla ska vandra.